Imorgon vid denna tid går tävlingen
Hackmora bergslopp. Ett lopp 3 km upp på ett berg. Jag deltog förra
året. Jag kommer ihåg hur nervös jag var. Jag kommer ihåg den
sista lilla skit jobbiga knöckeln precis i slutet innan målet. Jag
kommer ihåg hur stolt jag var. Att jag hade gjort det. Jag kom inte
ihåg placering eller tid. Har för mig att jag kom sist. Men jag
vann i mig själv, och det är det viktigaste. Tillbaka till början,
imorgon är det. Och jag har valt att inte vara med. Jag har dragit
på mig benhinneinflammation(IGEN) och vill vila nu när det inte är
så illa. Att ge sig upp på ett berg tre kilometer känns
sådär just nu.
Skulle verkligen verkligen verkligen vilja springa, för att få den här känslan att yes jag klarade det! Men pratade med en kär vän igår om det där att lyssna på sin kropp. Jag tycker det är jätte svårt. När jag verkligen vill någonting då skiter jag i vad min kropp vill. Jag är så mycket starkare mentalt än kroppsligt. Därför blir det sån krock när man inser att kroppen skriker ifrån. Den säger inte bara lite tyst ”Du hörru, det gör ont i mig när du springer sju kilometer med en benhinneinflammation” den sägeer mer ”HÖRRU, lägg ner. Jag har för i helvete ont!” Så för en gångskull har jag lagt ner mitt mentala och lyssnat på kroppen. Vi ska vila i helgen, du och jag kroppen. Ska ta det lugnt. Denna helg. Sedan nästa...då vet man inte vad som händer. Då kanske jag åker upp till Hackmora och springer loppet, utan tidtagning och arrangemang men för att pröva att jag kan klara det. Bara för ett personligt kvitto. Hackmora 2013 check.
Skulle verkligen verkligen verkligen vilja springa, för att få den här känslan att yes jag klarade det! Men pratade med en kär vän igår om det där att lyssna på sin kropp. Jag tycker det är jätte svårt. När jag verkligen vill någonting då skiter jag i vad min kropp vill. Jag är så mycket starkare mentalt än kroppsligt. Därför blir det sån krock när man inser att kroppen skriker ifrån. Den säger inte bara lite tyst ”Du hörru, det gör ont i mig när du springer sju kilometer med en benhinneinflammation” den sägeer mer ”HÖRRU, lägg ner. Jag har för i helvete ont!” Så för en gångskull har jag lagt ner mitt mentala och lyssnat på kroppen. Vi ska vila i helgen, du och jag kroppen. Ska ta det lugnt. Denna helg. Sedan nästa...då vet man inte vad som händer. Då kanske jag åker upp till Hackmora och springer loppet, utan tidtagning och arrangemang men för att pröva att jag kan klara det. Bara för ett personligt kvitto. Hackmora 2013 check.
